Det är en tid av kontraster. Vintern drar sig tillbaka och våren tar vid. Skidsäsongen tog inte slut för tre veckorsedan utan återupptogs i påskhelgen. Och med den äran. Påskafton firades in i ett smått magiskt Hestrastugan. En tremil med start i minus åtta, konstant blå himmel och strålande sol. 10 km betongspår på natursnö. Seiser Almnivå. Inspiration och eufori var hög och såväl stakteknik som Kläbolöp övades stundom frenetiskt. Även påskdagen inleddes i Hestrastugans natursnöspår. En sliten kropp och fler moln på himlen drog ned upplevelsen till en bit under påskaftonens höjder. Men fortsatt mycket bra förhållanden. Detta den förste i april och troligtvis personligt rekord i sen skidåkning på västsvensk snö. Tidigare rekord, som jag minns, var 31 mars 2013. Då dock i huvudsak på konstsnö.

Från vårskidåkning i minus åtta till helgens löpning i fjorton plus och t-shirtpremiär var steget inte långt. Vintern drog snabbt och våren tog ett stabilt grepp. Skönt så. Kroppen har dock inte känts särskilt skön den senaste veckan. Trött, sliten och mer än vanligt disträ. Såväl långfredagens som senaste helgens båda löppass kändes rent bedrövliga. Och pulsen har varit allt för hög i förhållande till intensitet. Något känns fel.

Sammanfattning av de senaste två veckornas fysiska aktiviteter

Skärtorsdagen 45 min orienteringslöpning, långfredag 40 min långsam orienteringslöpning, påskafton 1h 45 min njutarskidåkning, påskdagen 1h 40 min skidåkning, annandagen totalt dryga 2h löp i obanad terräng. Oftast långsamt och sista timmen ordentligt pantad. Helslut. Påskhelgen summeras till dryga 7h aktivering. Det är mycket.

Därefter fyra dagars vila innan lördagens dryga timme löp och söndagens dryga 1h 40 min löp. Från annandagen har kropp såväl fysiskt som mentalt känts klappkass. Nu har jag inte exakt koll på mina pulsnivåer men snittpulsen under helgens båda långpass beräknar jag till dryga 80 % av max. Det är inte rimligt. Jag känner mig i övrigt inte sjuk så det är väl bara att vänta och se vart hän det barkar.

Förra söndagens var jag ute och skejtade på Partille Golfklubbs skare. Det är inte var år som skaren är så fin och väl lämpad för skidåkning i göteborgstrakten. Denna helg har jag färdigställt skidorna för sommarförvaring. Med det är troligtvis skidsäsongen 2017/2018 till enda. Och dags för ny säsong. Orienteringssäsongen. Träningsmålet blir Tiomila och dit är tiden ganska kort. Redan om en dryg månad är det upp till bevis. Till en början blir uppgiften att vänja benen vid löpning igen. Löpning i den obanade terrängen. Styrka och balans. En del orienteringsteknisk övningen bör också till. I helgen har jag så sakta börjat.

Träningen efter Vasan har varit liten. Ingen större lust och prioritet av annat. Men något har det blivit. Vecka ett efter Vasan innehöll ett träningspass om lördagen. Dryga 75 min skidåkning.

Vecka 2, torsdag 35 min löp, lördag 55 min löp och söndag knappa 1,5 h skarskidåkning. Veckototal knappa 3 h.

Denna vecka, onsdag 35 min löp med dotter i vagn, lördag kombopass 20min löp – 7 chins – 50 min orienteringslöp – 5 chins – 20 min löp. Söndag dryga 1h 15 min löp. Veckototal 3,5 h.

Inte någon mängd träning att skryta om. Men förhoppningsvis en start och grundplåt. Det har inte varit en helt sopkass känsla i löpningen även om varje tillfälle sålångt resulterat i träningsvärk. Och det bör där någonstans i bakgrunden finnas en grundfysik att dra nytta av.

Två veckor sedan Vasaloppet 2018. Borde rimligtvis vara 50 kvar till Vasaloppet 2019. Minimalt med fysisk aktivitet de båda veckorna. Borta är det kantiga, tillbaka är det runda. Tre sessioner med försök till pulshöjning har jag i vart fall mäktat med. Fem dagars vila följdes av ett skidpass. OK Landehof bjöd på fina skidspår i vackert vinterväder. Härligt. Tänkt som ett myspass men insatsen blev något högre än så. På grund av inspiration och en smula nostalgi. Landehofspåren var de första åren efter min göteborgsflytt något av min hemmaarena. Under skidsäsong var jag ofta där 3-4 ggr i veckan. Sedan har det inte blivit mycket av vintrarna på västkusten. Men nu var såväl gamla som nya 2,5an spårade. Särskilt gamla 2,5an gillar jag. En småkuperad runda i fin terräng. Helt i min smak. Nya 2,5an erbjuder dock långbacken. En fin backe där jag kört en del diagonalintervaller. Också den backe där jag bevittnade ett par Sternare köra stakintervaller för sisådär 8-9 årsedan. Förundrad över hur de klarade ta sig upp en så lång backe enbart stakandes. Det var andra tider.

Därefter fyra nya vilodagar innan jag i torsdags snörade på mig löparskorna och gav mig ut på en 35 min löprunda. Stelt, trött. Idag ytterligare ett löppass på ca 55 min. I morgon blir det troligen ett nytt skidpass. Kanske på skaren som nu ligger perfekt, likt pansar. Vanligen har jag varit ganska trött på skidåkandet efter Vasaloppet och så att säga lagt skidorna på hyllan. Men nu är det ju äntligen vinter på riktigt till och med på västkusten och längtan efter mer skidåkning är stor.

Dagens förmiddag spenderades i soffan med Birkebeinerrennet på TV. Ojojoj. Vilka förhållande det var där. Molnfri blå himmel, pansarspår. Vackert! Andreas Nygaard imponerar. Dubbel på Vasan och Birken är stort. Imponerade gjorde också den, för mig, okände Johan Hoel med en sjätteplats. Med fäste hängde han på tätklungan i dryga 30 km. Inte många andra som klarade det.

Besvikelsen över prestationen på Vasan är fortsatt stor. Revanschlustan inför 2019 också. Men först är det väl dags att ta tag i orienteringslöpningen. Sätta fart för att ta plats och bidra till OK Löftans framgång på Tiomila 2018.

Det blev ingen måluppfyllnad. Långtifrån. Knappa 1300 är fördåligt. Fina förhållanden med lagom minustemperatur, molnigt och lätt snöfall. Ett riktigt vinterlanskap med mängder av snö. Som gjort för skidfest. Startgärdet gick fint. Ingen hets, lugnt och fint. Sedan började helvetet. Den första, mytomspunna, backen har alltid varit min sämsta gren. Trångt, långsamt, skidor och stavar överallt, hetsigt. Svordomar i massor och ett tag var handgemäng inte långt borta. I det stora hela tog jag mig ändå upp helskinnad, relativt opåverkad fysiskt. Men allt för långt bak i fältet. Väl uppe på de flacka sköna myrarna gick det bra. Skidorna gled fint och stakningen kändes bra. Men orosmolnen tittade fram i de få korta backarna som finns där. Skidorna fäste inte direkt tipptopp. In i Smågan efter ca 10 km som styva 1500. Mot Mångsbodarna kändes det fortsatt fint sålänge det var flackt eller nerför. Fästet kass men glidet desto mer top notch.

Backarna in mot Risberg blev ordentligt jobbiga. Som en prima ballerina fast troligtvis mer likt bambi på hal is försökte jag trippa upp för backarna. Och jag blev trött. En trötthet som aldrig riktigt ville ge med sig. Sträckan Risberg – Evertsberg var bara jobbig. Drygt halva sträckan avklarad med en placering på omkring 1400. Fint flyt ner mot Vasslan med flera omkörningar. Men sen kommer dem. Som vanligt. På rad. Uppförsbackarna mot Björnarvet, Lundbäcksbackarna och in i Oxberg. Som hånflinande djävular. Småtrippandet fortsatte blandat med gång. Sträckan Oxberg-Gopshus är alltid jobbig. Småknixigt och normalt en ganska okaxig kropp efter närmare 65 km skidåkning. Men jag vet ju att det därefter vänder. Förutom en stigning in mot Hökberg är det mycket flackåkning kvar. Och någonstans fanns hoppet fortsatt där. Att känsla skulle vända och kroppen mirakulöst piggna till. Det dröjde. In till Eldris var jag spak. Riktigt trött och väggen kändes nära. Bedrövad. Sträckan Eldris-Mora är min absoluta favorit i Vasaarenan. Här brukar jag vara stark och ibland tillochmed komma in i någon form av segerruskänsla. Den kändes långt borta igår. Blåbärssoppa, buljong och coffeinspetsad sportdryck gav ingen märkbar skillnad till en början. Men efter ett par kilometer blev det i vart fall någon form av energiuppgång. Jag fick tag i en bra rygg, fick god hjälp i några kilometer och fortsatte sedan plocka placeringar hela vägen till Moraparken. Sista kilometern var styv. I mål. Besviken.

Förhoppningarna var större men det fanns inte mycket mer där igår. Känslan inför loppet var att jag låg på ungefär samma nivå som föregående år. Jag hade ungefär samma placering i Smågan som föregående år. Men där slutade likheterna. Det är väl det de brukar kalla att ha dagen. Igår hade jag inte dagen. Förra året hade jag den med en prestation på toppen av min dåvarande förmåga. Igår var det ingenting mer än skidornas glid som kändes riktigt bra. Jag bommade på fästet och kroppen blev ytterst lätt flåsig så fort den fick syn på en uppförsbacke. Känslan som jag hade kring Eldris har jag aldrig varit med om på ett Vasalopp. Jag har aldrig känt att väggen varit så nära tidigare. Det är än märkligare då jag inte låg på riktigt ordentligt någongång under loppet. Jag får ta en analys av mat- och energiintag före och under loppet för det känns inte som att det var optimalt i år.

Det enda som känns riktigt bra idag är revanschlustan. Jag har redan börjat spåna på idéer på hur jag kan förändra träning och upplägg inför kommande år. ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”. Först väntar dock åtminstone en vecka av dekadens.

Nu är det mesta som skall göras inför examen gjort. Det hårda arbetet, om det nu kan kallas hårt arbete, är genomfört. Jag la en plan för de sista två veckorna mot examen. En plan som har följts nästan till punkt och pricka. En snabbrepris av de senaste 11 dagarna.

Måndag. Dagen efter Jizerska Padesatka. Banketten vart lugn och kroppen kändes inte allt för mörbultad. En resdag. Efter hemkomst roade jag mig med att se TV-produktionen av Jizerska Padesatka.

Tisdag. Styrka helkropp och Stakmaskin 5k. Pers. I vart fall bästa tid sedan hösten 2014 då jag började föra statistik. 12 sek bättre än tidigare pers och säsongsbästa med 18 sek. Starkt inspirerad av M E Pedersens stakkross i de tjeckiska skogarna.

Onsdag. Elghufsintervall 3*7min, 2 min vila.

Torsdag. Stakintervaller på natursnö endast en mil från Götlaborg. Fantastiskt. 2*5min + 3*6min, 1 min vila.

Fredag vila.

Lördag 2h 10 min skidåkning inkluderat stakintervall 5*ca 4min 15sek. En ypperlig vinterdag med fina skidspår i Ätran Skidcenter.

Söndag. Ytterligare en fin skidtur i Ätran. 3h 10min merpart gubbdistans. Sol, kyla. Blåextraföre.

Total veckoaktivitet dryga 8h resulterade i en ganska lam muskulatur. Perfekta förutsättningar för kompensation.

Måndag denna vecka bjöd på vila. Tisdag. Lite styrka och stakmaskinsintervall 4*1k med sluttande motstånd 10-8-6-5. Trött och seg muskulatur. Bra kämp.

Onsdag stakintervall på natursnö. 7*3min, 1 min vila.

Idag torsdag vila.

Nu är det bara att fylla på med överskott och energi som återstår. Lite god karma också kanske? Och bara hoppas på att muskulaturen kompenserar fullt ut. I morgon går bussfärden mot Mora och på lördag testar vi de sista 10-15 km av Vasloppsarenan. Jag är spänd av förväntan. Bronsmålet har blivit guldmål. Topp 1000 vore något att glädjas åt. En belöning för i vart fall lite slit. Vi satsar på det va.

Hemma igen efter en förlängd helg i Tjeckien, Liberec och Jizerskabergen. En trevlig tripp med crescendot i ett mycket fint Jizerska Padesatka 50 km. Jag har påbörjat ett mer ingående reportage om loppet så det kommer tids nog. Nu blir det en sammanfattning av föregående veckas totala fysiska aktivitet.

Måndag och tisdag fri från fysisk aktivitet. Försök till kompensation och överskottsbyggande.

Onsdag elghufsintervall 3*7 min, 2-2,5 min aktiv vila.

Torsdag stakmaskin 5k. Jag var riktigt taggad och hade byggt upp en mental anspänning under dagen. Öppningen var stark men jag orkade inte riktigt hålla i det och tiden blev i paritet med föregående tisdag.

Fredag vila med flyg till och stadsvandring i Prag.

Lördag lätt skidåkning och test av spår inför söndagen, 75 min. Åkte de första ca 7,5 km av loppet tur och retur. Riktigt fin slakmota de sista ca 3 km före vändning. Diagonaldelux. Ingen bra känsla i muskulaturen med bland annat axlar som kändes riktigt svaga.

Söndag Jizerska Padesatka, 3h 10 min. Finfin skidåkning i storslagen skogsterräng. Jag visste att det skulle vara kuperat men jag hade mer förväntat mig två längre stigningar och ganska flackt eller nedförs därutöver. Men det var mer småkuperat mellan de längre stigningarna. Trött blev jag, kämpade gjorde jag och en bra genomkörare var det. Medelnöjd med genomförandet.

Veckototalens fysiska mängd slutade i dryga 5,5 h.

Nu återstår knappa två veckor till examen. Knivseggen skall slipas, formen spetsas. Jag har lagt en ovanligt detaljerad plan för de båda veckorna. Innevarande vecka blir tuff. Muskler skall härdas, kapaciteten höjjas. Samtidigt är överskott viktigt, musklerna måste få utslagsrösten. För att gå händelserna lite i förväg så kan jag ju avslöja att dagens stakmaskinstest över 5k resulterade i pers. I vart fall pers så långt min egenhändigt nedtecknade statistik sträcker sig. Vittnar om att formen fortsätter i rätt riktning? Sista veckan inför Vasan blir lugn. Då skall verkligen muskulaturen få avgöra och hjärnan spela andrafiol som dem säger. Musikerna. Kompensation, överskott, kompensation, överskott, kompensation, överskott…

Veckan har nästintill till punkt och pricka följt plan. Och varit tuff fysiskt. En total träningsdos om 6,5 h är inget som skrämmer konkurrenterna men jag är märkbart sliten, så på min nivå har det varit tufft.  Förutom vecka 1 i Hafjell så är det den vecka med flest minuter fysisk aktivitet sedan sista veckan av juli. Det är inte så ofta jag under flera dagar känner att musklerna är slitna och det om kvällarna är en lite olustigt pirrande känsla i vissa muskler. De senaste dagarna har det hänt. Det som slitit på musklerna är veckans aktiviteter enligt nedan.

Måndag vila. En dag vila efter skidmaraton tycker jag ändå man kan unna sig även i en tuffare vecka.

Tisdag stakmaskin 5k. Säsongsbästa och 15 sek bättre än föregående torsdag. 7 sek från pers.

Onsdag elghufsintervaller 3st a 7min.

Torsdag stakfest i Ätran 1h 15 min inkl testlopp dryga 10k.

Fredag styrka 25 min. Denna hade jag tänkt kombinera med tisdags- eller onsdagspasset men det fanns inte riktigt tid då.

Lördag säsongspremiär i Landehofs skidspår. 1h 30 min gubbdistans i någon form av progressiv fart.

Söndag ytterligare skidåkning på Landehof. Totalt 2h fördelat på del 1 ca 45 min lugnt, del 2 ca 45 min med vartannat varv (totalt 5 st) i försök till intervall i tävlingsfart och vartannat varv lugnt, del 3 15 min lugnt, del 4 5 st försök till explosivare stakdrag a 30 sek och tillsist 10 min lugnt.

Träning sex dagar på raken alltså. Även om inte tiden är direkt astronomisk så har jag fått till någon del med högre intensitet eller styrka på varje pass. Lördag och söndag var jag som sagt sliten och hade svårt att få upp tempo. Särskilt söndagens fem intervaller innebar mycket slit. På lördagen sparrades jag första timmen av en ca 12-13 årig kille. Kanske Landehofs nästa Anton Lindblad. Han ville inte gärna dra några längre sträckor men gick upp och visade när han tyckte det gick för långsamt. Kul!

OS har ju dragit igång i helgen och redan bjudit på inspirerande prestationer. Charlotte Kallas mangling av konkurrenterna, Ebba Anderssons totalt orädda os-debut och Simon Krugers lopp från sist med bruten stav till defilering. Imponerande.

Inledningen av kommande vecka kommer bli lugn träningsmässigt för att tillgodogöra sig veckans träning. Kompensation, med fördel då superkompensation, och uppbyggnad av en överskottsbank inför helgen. På fredag drar jag till Tjeckien och på söndag är det dags för Jizerska Padesatska. Det ser jag framemot. Jag har sett loppet på tv några gånger och det verkar vara ett väldigt fint lopp i vacker terräng. Loppet är 50 km med en del uppförslutning från start, 250 hm första 8 km varav 200 hm km 5-8. Så det anses väl vara relativt tufft för att vara ett långlopp. De sista två milen är det mycket nerför. Jag tror banan skall passa mig ganska bra om jag bara får tid att komma in i en lagom rytm och tempo från början och det inte blir en massa stress där. Det bör vara en bana som passar en trögstartad dieselmotor som når sin fulla effekt efter ett par mil.  

Idag Borås Skimaraton 10 varv och totalt ca 38,5 km. Känslan var bättre än i Ulricehamn för två veckorsedan. Inte så flåsigt, en mer offensiv åkning och betydligt bättre träff och styrka i stakningen. Det är dock inte helt lätt att jämföra då det var en tuffare bana i Ulricehamn och även något mer trögfört där. Vi bjöds på en fin fin vinterdag i Borås med köldgrader och natursnö kring spåren. Själva spårbädden bjöd på en blandning av natur- och konstsnö. Ganska lättfört. Skidorna var ok med ett glid jag uppfattade som klart över medel bland dem jag tampades kring. Fästet har jag svårare med. Jag har införskaffat ett par nya skidor inför säsongen och beställningen var en tuff skida. Kanske blev det något för tufft för mig. Eller så har jag inte riktigt hamnat rätt i tjocklek och längd på fästvalla ännu. För jag har såväl i Ulricehamn som i Borås haft svårt att få tillräckligt bra fäste. Trots en bättre känsla så blev resultatet inte mycket bättre än i Ulricehamn. 35 minuter efter segraren är förmycket. Uppskattningsvis är resultatet ca 8 min sämre än på föregående års Borås Skimaraton. Fortsatt en del att jobba med alltså.

Veckan i övrigt har bjudit på några ljusglimtar. Planen var en något lugnare vecka för att ge tid till kompensation och överskott. Och den planen har följts väl. Måndag och tisdag vila.

Onsdag skidor Dåmen knappa 45 min stakfest varav ca 10 min med högre intensitet i form av 10 st kortare uppförsryck och en del fartleksbetoning. Fortsatt ohyggligt trög och sockrig snö. Mer balans- och styrketräning än skidåkningsträning.

Torsdag stakmaskin 5k. Helt klart ett fall framåt jämfört tidigare stakmaskinsessioner i höst/vinter och säsongsrekord. Inte alls lika påfrestande andningsmässigt. Dock känns det fortsatt som jag ligger en del efter styrkemässigt. Fredag vila.

Lördag löpning småstig och obanat 35 min inkl 3*3min intervall med 1 min vila. Helt ok känsla och bra pulsnivåer på intervallerna. Kanske har vi något på gång. Kapacitetsmässigt.

Söndag Borås Skimaraton. 2h 21 min.

Veckototal knappa 4,5 h.

Två veckor till Jizerska Padesatska. Tills dess vill jag försöka få till något som kan liknas vid en formhöjning. Så jag har lagt en grov plan över de närmste två veckorna. I stora drag så skall kommande vecka vara tuff och nedbrytande med förhoppningsvis tre skidpass medan sista veckan inför Jizerska blir lugnare med tid till kompensation och överskottslagring. Jag ser mycket framemot loppet i Tjeckien som jag flera gånger följt från tv-soffan. Bra skidåkning i vackra omgivningar. God pilsner lär dem väl kunna brygga också. Tjeckerna.